Förfan.

Nu barbie.. nu måste du hem.

Nu behöver jag dej .

Sticker du en gång till så här länge, springer jag seriöst efter.

Men jag kommer aldrig kunna springa i fatt, eller knappt ens börja springa.

För jag är livrädd , och har fastnat här..

Jag har äntligen testat nya vägar. Men dom tycks heller aldrig ta slut.

Jag kan inte öppna mej om denna känsla.

För någon. Inte för dej . Inte ens dej.. Och inte dej..

Jag har försökt att tänka bort det på alla sätt..

Men . fan . Det här håller inte längre.

Jag har känt mej så stark på senaste.

Men nu går inte det längre.

Jag är på väg att ge upp nu .

Och det är fan inte okej !

Men hur mycket jag försöker intala mej om det jag redan vet om , så funkar det inte!

Jag lyssnar lixom inte.

Jag känner mej så död.

Så ensam.

Så ..

Så aa exakt.

Så vadå?

Vad är jag nu ?

Existerar jag ens där ute ?

Faaaaaan.. Det här får inte hända.

Jah mår inte bra inombords utav detta.

Men jag måste fan kämpa emot.

Men kommer det verkligen bli bättre utav det ?

Huuuuh , jag dööööööööööööööööööööööör ! Om jag nu inte redan är det då.